Måndag morgon
Ellen och jag har varit en vecka i Alanya,
varmt å skönt å bra på ett sätt sen på ett annat sätt så var det jätte svårt och jobbigt....
Alla gånger som vi har varit i Alanya som hel familj och bara Stefan och jag tillsammans.
Man går igenom ALLT...känslorna bara bubblar...
Man ligger å ska försöka sola å slappa som alla andra gör istället så ligger man å tittar på par som smörjer solskydd på varandras ryggar..eller har köpt en öl till sin fru...ja alla små beröringar mellan par ..dom ser jag...å det gör så fruktansvärt ont. För jag vill ju oxå göra allt det där...dom små sakerna som ingen tänker på...<3<3
Men nu har vi varit där, träffat våra vänner fått kramas och pratat <3
Känns som att Alanya var ett stort steg...
I natt var det inte många minuter sömn...utan istället massa tankar å funderingar.
Känslan man har är jättesvårt att beskriva.
Man är bara tom..man kommer på att det är på riktigt, för alltid, jämnt...
Det är såå svårt att acceptera eller jag kan inte acceptera det.
Man kommer på sig själv att bara sitta å tänka på vad man skulle ha gjort just NU om Stefan var här...
Vad vi skulle ha pratat om ,vilken mat vi skulle ha haft i dag...det är inte resorna å roliga fester man tänker på utan man tänker bara på dom små vardagsbetyren...livet <3<3
En Turk ville pratat med mig när jag var på väg ner till stranden en dag, vi satt å drack kokhett äppelte...
efter lite småprat så berättade han en otroligt fin historia om en fattig gammal Turk som bodde uppe i bergen,
hitorian är lång...men den gick ut på att Livet tar och Livet ger å du kan inte påverka det så mycket utan man får bara försöka göra der bästa av det...å det är ju svårt nog <3<3
Men det var otroligt skönt att prata med honom...en turk som kunde Svenska å han skårrade faktiskt oxå ;)
Livet tar och Livet ger <3<3
Älskar och saknar av hela mitt hjärta
För alltid <3<3 
Alanya <3
