I dag är det Tisdag...
I går hade vi bouppteckning...gick faktiskt bättre än väntat, tänkte att det är BARA siffror...allt för att skydda sig själv lite.
Tjejerna lääängtar efter PIP (Putte i Parken) Å de gör dom rätt i...hoppas det kommer bli en superbra festival...klart det blir <3
Tänk - Man tar allt för givet..även om man ibland säger att man ska ta vara på dagen...
Men man kan ju inte gå å bara vara på rosa moln å TA vara på dagen, man måste även ha vardag för det är ju det som är det verkliga livet...å det är det livet som man saknar så in i helvete....
Vi kämpar för att få lite vardag...men det är det svåratse jag någonsin har ställt inför...men på nått sätt sakta men säkert så ska det ju gå...det har jag lovat min Stefan <3<3
När man själv kommer drabbas av en olycka av nått slag då märker man va mycket skit det händer runt om bland vänner och bekanta...man kan bara ställa sig frågan VARFÖR??? å det kommer vi ju aldrig få svar på...tyvärr. Man får bara lära sig att leva med det.
Saknaden är fruktansvärd på många plan
Att han bara inte är här <3
Jag kan ALDRIG ringa till honom..
Vi skulle ju ha barnbarn ihop...naturligtvis..
Att bädda rent i en dubbelsäng...när man sover själv..
Att han inte sitter och njuter av maten...
Att han inte tjatar om att han ska se sport..
Ja som ni ser och förstår så kan ju listan bli hur lång som helst..
Det är sjukt att det är VÅRAN familj som har drabbas av det här...
Å vad som är väldigt svårt det är ju att man inte känner igen sitt eget sätt att vara,
jag vill inte åka å handla bland massor av folk...tack gode gud för att jag bor typ på Konsum :)
Jag väntar å väntar på att man ska känna glädje-riktig glädje, ni vet sånt som känns i magen <3
Klart att jag har skrattat å massa saker men det är nått helt annat...
Jag tror att man aldrig blir samma Susanne det kan man inte bli...å jag tror inte att man ska bli helt densamma heller...man har ju varit med om nått som har förändrat en livssyn totalt.
Man får upp ögonen om mycket.
Gott och mindre gott..
I längden så är det nog bra, det man har insett...
men det är på ett hårt sätt man har fått reda på saker <3
Jag är inte nån som ska ge råd...
men mår man skit av nån anledning...
prata om det, tala om det som har hänt...det är ingen hemlighet...
Gråt om du vill eller skratta om du vill det...
Tala även om när du inte orkar prata eller träffa vänner/släkt...dom förstår <3
Sen finns det ALLTID dom som du trodde var nära...men det visar sig att dom inte klarar av det du går igenom..så är det bara..men då vet man det.
Livet är inte dagarna som gått
utan dagarna du minns
<3<3<3
Älskar för alltid...
Tjejerna lääängtar efter PIP (Putte i Parken) Å de gör dom rätt i...hoppas det kommer bli en superbra festival...klart det blir <3
Tänk - Man tar allt för givet..även om man ibland säger att man ska ta vara på dagen...
Men man kan ju inte gå å bara vara på rosa moln å TA vara på dagen, man måste även ha vardag för det är ju det som är det verkliga livet...å det är det livet som man saknar så in i helvete....
Vi kämpar för att få lite vardag...men det är det svåratse jag någonsin har ställt inför...men på nått sätt sakta men säkert så ska det ju gå...det har jag lovat min Stefan <3<3
När man själv kommer drabbas av en olycka av nått slag då märker man va mycket skit det händer runt om bland vänner och bekanta...man kan bara ställa sig frågan VARFÖR??? å det kommer vi ju aldrig få svar på...tyvärr. Man får bara lära sig att leva med det.
Saknaden är fruktansvärd på många plan
Att han bara inte är här <3
Jag kan ALDRIG ringa till honom..
Vi skulle ju ha barnbarn ihop...naturligtvis..
Att bädda rent i en dubbelsäng...när man sover själv..
Att han inte sitter och njuter av maten...
Att han inte tjatar om att han ska se sport..
Ja som ni ser och förstår så kan ju listan bli hur lång som helst..
Det är sjukt att det är VÅRAN familj som har drabbas av det här...
Å vad som är väldigt svårt det är ju att man inte känner igen sitt eget sätt att vara,
jag vill inte åka å handla bland massor av folk...tack gode gud för att jag bor typ på Konsum :)
Jag väntar å väntar på att man ska känna glädje-riktig glädje, ni vet sånt som känns i magen <3
Klart att jag har skrattat å massa saker men det är nått helt annat...
Jag tror att man aldrig blir samma Susanne det kan man inte bli...å jag tror inte att man ska bli helt densamma heller...man har ju varit med om nått som har förändrat en livssyn totalt.
Man får upp ögonen om mycket.
Gott och mindre gott..
I längden så är det nog bra, det man har insett...
men det är på ett hårt sätt man har fått reda på saker <3
Jag är inte nån som ska ge råd...
men mår man skit av nån anledning...
prata om det, tala om det som har hänt...det är ingen hemlighet...
Gråt om du vill eller skratta om du vill det...
Tala även om när du inte orkar prata eller träffa vänner/släkt...dom förstår <3
Sen finns det ALLTID dom som du trodde var nära...men det visar sig att dom inte klarar av det du går igenom..så är det bara..men då vet man det.
Livet är inte dagarna som gått
utan dagarna du minns
<3<3<3
Älskar för alltid...
Kommentarer
Trackback
