9 veckor
Jag fattar inte att man kan stå på sina ben, å göra saker...ofattbart.
MEN uppenbart så är ju MÄNNISKAN fantastisk...så är det.
När nån säger som har varit med om nått hemskt - jag kommer inte i håg dom första timmarna, veckorna...
NU vet jag vad dom menar. Det är sjukt... jag trodde , ibland fortfarande TROR..jag att jag ska bli tokig. Jag har pratat, skrikit så jag trodde att mina öran skulle gå sönder, grinat ( att man har så mycket tårar) Jag har målat, grävt, bytt plats på buskar, målat om rum, lärt mig massor om bilar, ringt till GUD vet, vad folk med papper jag har pratat med, öppnat sjukt mycket post som alla ville tala om att nu är jag ÄNKA...varför!!! Jag har rivit en altan, håller nu på att bygga upp den, köpt en åkgräsklippare, fixat så att NÅN kommer hit och målar vårat tak, allt å lite till men... äta och sova, det funkar bara inte!!!
Det som är det mest nödvändigaste just nu...Å ändå står man upp..
Våra liv kommer ju aldrig bli samma eller överhuvudtaget bli som vi trodde att dom skulle bli.
Men vi är fyra brudar i olika åldrar som alla kämpar på sitt sätt för att hitta en liten stund av "normal" vardag..å vi gör vårat bästa <3<3 hela jävla tiden <3<3 jag tror att vi faktiskt har fått en stjärna i himlen <3
Stefan Bodin ÄR ALLTID med oss - vi pratar till och om honom...vi skrattar, vi grinar, blir förbannad på livet....vi gör ALLT rätt ( enligt kuratorer) men det spelar ju ingen roll....det blir ju inget annat slut på filmen i alla fall.. kan man ju känna i bland (ofta)... Stefan kommer ju inte att komma till oss i alla fall..
Stefan ÄR min själsvän...så är det bara..å kommer aldrig att ändras..
Några säger: man får så mycket sorg man orkar bära!!! VARFÖR ??? bull shit säger jag.
Andra säger: Har man älskat mycket så sörjer man mycket!!! Å vem ska tala om att jag har älskat mycket eller lite???
Det finns sååå många " tröstande" fraser, Okej dom kanske funkar för några å inte för en del...jag är en del..
Jag vet att det är ett rörigt inlägg...bara så ni vet - hela jag är rörig <3
Vi har massor av goa vänner i alla åldrar <3 Där kan vi verkligen känna oss rika <3<3
En sak som jag har funderat massor på, Det enda vi vet med säkerhet när vi föds - är att vi alla ska dö..spelar ingen roll vem du är eller hur mycket pengar/saker du samlat på dig..vi är alla lika...när vi väl ska vidare...men ingen har listat ut hur vi ska kunna uthärda smärtan när en nära försvinner från jordelivet...men vi kan åka till månen!!!!
Det jag ville med det här inlägget ...vet jag inte riktigt...men...
Som ni alla fattar så är vi en halltande familj å kommer alltid att vara.
Vi saknar våran Stebo <3<3
Men han är med oss..å jag ÄR lycklig för allt vi har gjort istället för att spara pengar till Dränering - måla tak - Sparat pengar för att ha på banken...
LEV HÄR OCH NU... livet behöver inte var en paraplydrink...går lika bra med ett glas mjölk <3<3
Kram alla goa <3<3
Kärlek <3<3
Glad att du skriver igen, hur sorgligt och känslosamt det än är har jag saknat denna blogg ~<3 kramar!
massa kärlek till er <3
Hej fina familjen!!
Jag har följt erat helvete sedan ni fick ert besked, på Eves blogg och fb...Jag saknar ord. Vill bara säga att jag blir så imponerad av er och det du skriver Susanne...Även om jag förstår, med tanke på det lilla jag känner er...att ni är och var en sådan stark familj och underbar familj!! Så om det finns några som tyvärr måste klara av detta så är det ni...Dina ord Susanne...är precis som mina tankar...Vi går själva igenom ett helvete då jag den 12 maj födde en son som var allvarligt sjuk och som man inte trodde skulle överleva..Nu lever han men vi har varit sju veckor i helvetet och vet fortfarande inte hur slutet på denna resa blir!! Men dina ord gjorde mina tankar lättare, jag kände mig mer normal (om man kan göra det i en sådan här situation) för jag känner igen mig så i ditt beteende och dina känslor (även om våra helveten inte på något sätt går att jämföra). Vad jag vill med denna kommentar är att ni ska veta att runt om i Sverige sitter det människor som tänker på er dag som natt även om vi inte känner varandra så nära så gråter jag med er...Även om det du skriver är riktigt tufft så hjälper de mig att se att man kan överleva ett helvete trots att det inte känns så ibland...Kärlek Sussie
Kramen till dig
