Tisdag 16/8

I dag har jag varit å pratat med min kurator...trodde nog aldrig att jag skulle behöva skriva dom orden...
Men oj va skönt det är <3<3 Att få prata med nån som inte vet vem man och inte har några förutfattade meningar om mig eller min familj. Det är skönt, nått jag verkligen kan rekomendera om man nån gång funderat på det.

Jag har mött människor som jag nog aldrig skulle ha mött i mitt liv om inte det här overkliga hade hänt...å jag är verkligen glad för att jag har mött dom här nya vännerna...dom betyder mycket för mig <3<3
MEN...det är ju fruktansvärt att tänka tanken att jag har mött dom för att Stefan inte längre finns hos oss <3
det är konstig hur livet är.

Livet tar och Livet ger, ja så är det nog även om man absolut inte kan ta in det overkliga.

Evelina hade en sommarfest här hemma förra Lördagen, massa goa ungdomar och även vänner till mig å resten av familjen.
Det var vollyboll turnering, grillning, öl, brasa och mysigt med allsång å musik
MEN... Stefan fattades något så fruktansvärt...jag trodde på riktigt att jag skulle gå i bitar.
Just det här var det Stefan verkligen älskade <3<3
Å det var så jobbigt samtidigt som det var väldigt mysigt.
Alla goa vänner som kom hit å tar familjen precis för dom vi är, det är ovärdeligt.

Man kan liksom inte med ord beskriva hur man mår eller hur mycket man saknar.
Tankar man har å hur man tänker, det går bara inte att förklara..

Bara det att man inte känner igen sig själv i vad man gör eller inte gör...man är helt klart en annan Susanne.
Å jag tror att man aldrig kommer att bli densamma faktiskt.
Värderingarna har blivit helt andra, vad som är absolut viktigt och vad som är mindre viktigt.
Å så får det lov att vara å bli <3

Snart har min älskling, han som jag skulle leva resten av mitt liv med varit i från oss i fyra månader!!!
Det är ofattbart, ena stunden känns det som att det hände i går...sen känns det som det var väldigt länge sen...å ändå så lever man i en egen liten bubbla och runt om oss så går livet liksom vidare.
Det är en obeskrivlig känsla, man sätter ner fötterna på golvet på morgonen å tänker ja då var det ännu en dag...å sen ska den rulla för att det ska bli kväll å man ska försöka att sova, förhoppningsvis får man sova några timmar...sen börjar det om.

En vän sa till mig- Just nu har du mest dåliga dagar med några bra stunder men det ska bli bra dagar med några dåliga stunder...jag hoppas att hon har rätt.

Ja just nu är livet jävligt hårt.

Å vad vi vill ha dig tillbaka <3
Du och jag
Evelina, Elinor och Ellen

det var ju så det skulle vara...

Älskar dig för alltid <3



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0